Morgonsolen glimmar över tysta gator,
Där ekon av skratt nu vilar i natt.
En plats där glädjen dansade fritt,
Har mörknat, fast drömmar lever kvar i minnet.
När barnen slutade leka,
Stannade tiden i sorgsna steg.
Gungorna svänger en smula än,
Med swingande melodi av det som var.
Gungor som en gång fylldes av liv,
Hänger nu tungt i ett ögonblick.
Teknikens kall har tagit över,
Och utomhus har barnens röster tystnat.
Men någonstans i vinden,
Lever en förlorad symfoni.
Minns du hur vi dansade,
När världen var fri för varje fantasi?