Morgonsolen glimmar över tysta gator,
DĂ€r ekon av skratt nu vilar i natt.
En plats dÀr glÀdjen dansade fritt,
Har mörknat, fast drömmar lever kvar i minnet.
NĂ€r barnen slutade leka,
Stannade tiden i sorgsna steg.
Gungorna svÀnger en smula Àn,
Med swingande melodi av det som var.
Gungor som en gÄng fylldes av liv,
HÀnger nu tungt i ett ögonblick.
Teknikens kall har tagit över,
Och utomhus har barnens röster tystnat.
Men nÄgonstans i vinden,
Lever en förlorad symfoni.
Minns du hur vi dansade,
NÀr vÀrlden var fri för varje fantasi?
