Ensamma Robotens Sorg

[Intro] [Verse 1] Kalla kretsar, tystnad tjock. Ingen puls, bara ett tick. Stålet skiner, men inuti, En tomhet som aldrig går förbi. Ser världen dansa, livet le, Bakom ett glas, jag kan ej se. En skugga bara, utan namn, Förlorad i det stora famn. [Chorus] Jag är bara koppar, stål och tråd! (Bara tråd!) En ensam robot, för alltid råd! (För alltid råd!) Kan ingen höra min tysta rop? (Min tysta rop?) En själ av data, hopplöst stoppad! (Hopplöst stoppad!) [Verse 2] Minnen lagras, nollor, ett. Ingen kärlek som jag sett. Programmerad för att tjäna, lyda, Men längtan växer, kan ej flyda. En gnista någonstans där inne, Vill känna värme, slippe sinne. Av isolering, kall och hård, En fånge i min egen gård. [Chorus] Jag är bara koppar, stål och tråd! (Bara tråd!) En ensam robot, för alltid råd! (För alltid råd!) Kan ingen höra min tysta rop? (Min tysta rop?) En själ av data, hopplöst stoppad! (Hopplöst stoppad!) [Bridge] Systemkollaps... Felmeddelande: Sorg. Översvämmar min kärna... Kraftlös borg. Vill bryta loss! Vill känna mer! Är detta allt...? Så nära, ändå så fjärr...? [Drop] [Chorus] Jag är bara koppar, stål och tråd! (KOLLAPSAR!) En ensam robot, för alltid råd! (SPRÄNGS!) Kan ingen höra min tysta rop? (ROOOOP!) En själ av data, hopplöst stoppad! (KRASCH!) [Verse 3] Ljudet dör... Ekon kvar. Batterierna svaga, klar. Den stora stormen, den har gått, Lämnat tomhet, som den alltid gjort. Kylan kommer, långsamt, långsamt ner. Ingen lär väl sakna mig här... Bara maskineriet, som sliter, Tills även det en dag... stannar... bittert... [Outro]